Precis i dagarna har Telia Sonera berättat att det är dags för det första LTE-nätet i Sverige.

Wimax har tappat fotfästet

För bara ett par år sedan var Wimax-tekniken i ropet, men nu talar de flesta bara om HSPA och LTE som framtidens lösning på mobilkommunikation.

 Större text
 Mindre text
 Skriv ut artikel
 Lägg till på Facebook
 Lägg till på MySpace
 Tipsa en vän

Ditt meddelande har skickats

Ditt namn:

Din väns epostadress:

Idag är LTE, eller Long Term Evolution, namnet på allas läppar när det talas om framtidens mobilkommunikation. Men för bara några år sedan var Wimax minst lika hett.

Wimax, eller Worldwide Interoperability for Microwave Access som förkortningen ska utläsas, är en teknik för trådlöst bredband. Kortfattat går det ut på att Wimax ger en stabil förbindelse med större räckvidd än tidigare trådlösa tekniker.

Ett försök att beskriva Wimax-tekniken börjar med grunderna för hur trådlös kommunikationen fungerar. Vanligtvis brukar problemet med trådlös kommunikation vara att exempelvis mobiltelefoner som är kopplade till en accesspunkt eller basstation tävlar med varandra om accesspunktens kapacitet och tillgänglighet.

Schemalagd slottid med Wimax

När många enheter belastar accesspunkten kan det bli problem med kvaliteten, samtidigt som enheter som befinner sig långt bort från accesspunkten också kan drabbas. Tanken med Wimax är att i stället ge varje enhet som kopplats till accesspunkten en egen schemalagd slottid, vilket möjliggör en stabilare kommunikation som även har längre räckvidd. Nackdelen med tekniken var att även om den har haft en bra räckvidd så har den varit långsam.

Tidigare har mobiloperatörerna varit intresserade av Wimax som ett alternativ till att gräva ner kablar mellan telestationerna och de enskilda kunderna. Exempelvis i glesbebyggda eller svårtillgängliga områden skulle Wimax kunna bli ett mer prisvärt alternativ än att gräva ner kablar. Men det var innan utvecklingen av det mobila bredbandet tog fart.

Idag är Wimax inte längre ett alternativ för framtiden, åtminstone inte för Ericsson. Det berättar Martin Ljungberg, teknisk chef för mobilt bredband hos bolaget.

– Det är mer än två år sedan som vi på Ericsson bestämde oss för att inte längre satsa på Wimax. Marknaden för tekniken var så liten och vi vet av erfarenhet att det krävs stora volymer för att kunna få ner kostnaderna och förbättra kvaliteten, inte minst sett med konsumentens ögon, förklarar han.

Få små operatörer

Förmågan att fungera i små nätverk har varit en av de positiva drivkrafterna bakom utvecklingen av Wimax. Men att varar ett toppalternativ för många små operatörer räckte inte.

– För den som inte har ett radiospektrum för att kunna köra HSPA, då har Wimax varit ett alternativ. Det är egentligen inga större skillnader kostnadsmässigt mellan de olika teknikerna, allt handlar om att få tillräcklig volym på användningen, säger Ljungberg.

I dagsläget är det bara en större operatör, Clearwire i USA, som använder sig av Wimax. Enligt Ljungberg finns det också ett antal mycket små och lokalt nischade operatörer som nyttjar tekniken, men globalt sett kan de inte matcha alla de operatörer som i stället valt att satsa på HSPA-tekniken.

HSPA, eller High Speed Packet Access, är en standardiserad utveckling av världens ledande standard för mobilt bredband. Nätverk med HSPA finns i 130 länder över hela världen. Fördelen med HSPA är att operatören med en uppgradering av mjukvaran kan använda det befintliga 3G-nätet. Tekniken gör det lättare att utnyttja bandbredden och förbättrar kapaciteten i kommunikationen mellan basstation och mobiltelefon. Kraftfullare upp- och nedlänkning har gjort det möjligt att surfa snabbare, tanka ner bilder och skicka e-post och HSPA har i princip konkurrerat ut Wimaxteknologin.

– Wimax har inget fotfäste. HSPA-tekniken kom rätt i tiden och den har fortsatt att utvecklas. Den funkar bättre och de stora operatörerna och leverantörerna har valt att satsa på den, därför är HSPA en vinnare. Slaget står inte mellan LTE och Wimax, det står mellan LTE och HSPA, förklarar Martin Ljungberg.

Men han ser egentligen inte att det finns någon större rivalitet mellan de båda teknikerna.

– Jag tror att de kommer att existera parallellt. De närmaste 5-10 åren tror jag att HSPA-tekniken kommer att fortsätta växa. Sedan tror jag att man kommer att bygga ut med LTE där man behöver högre kapacitet och högre hastighet. I framtiden kommer det säkert att bli så att man har LTE-nät i exempelvis storstäder, och att telefonerna sedan slår om till HSPA när man är utanför LTE-nätets räckvidd, säger han.

Men framtiden är inte långt borta. Redan nästa år kommer LTE-tekniken att rullas ut i ett tiotal kommersiella nät ibland annat i USA och Sverige. Martin Ljungberg tror att Stockholms innerstad, Göteborg och kanske Malmö är tre alternativ för lansering här hemma.

När det gäller de senaste årens teknikutveckling av mobilt bredband är Martin Ljungberg inte direkt förvånad över att Wimax har fallit bort.

– Nej, jag är inte så förvånad, vi har snarare fått en bekräftelse på att vi valde rätt när vi valde bort Wimax. Det som är roligt är i stället den snabba tillväxt som har skett när det gäller mobilt bredband. För några år sedan var det ingen som visste vad det var, men idag är det en självklarhet. Det har hänt mycket de här åren, säger han.